Maria Montessori

Maria Montessori (1870-1952) var Italiens första kvinnliga läkare. I sitt arbete kom
 hon tidigt i kontakt med utvecklingsstörda barn och hon blev snart övertygad 
om att barnens problem var av pedagogisk snarare än medicinsk art. Deras
 tillstånd kunde förbättras med intellektuell stimulans.

Hon utvecklade efter hand pedagogiska metoder för att hjälpa barnen och hon lyckades över förväntan. Barnens intellektuella och känslomässiga utveckling var häpnadsväckande. Hon frågade sig då, om inte hennes idéer också skulle kunna tillämpas lika väl på helt friska barn.

Pedagogiken bygger på noggranna observationer av
barns utveckling. Arbetsmetoderna växte fram som ett
 svar på barnens egna behov och intressen.
 Pedagogiken grundar sig också på en filosofi om alltings
 samband på jorden och alla individers betydelse. Maria Montessori visste vad varje förälder vet – nämligen att alla barn är nyfikna,
fulla av upptäckarglädje och ivriga att pröva på och lära nya saker. Och precis 
som föräldrar världen över märkte hon, att barnens intressen varierar med ålder 
och mognad.

Dessutom observerade hon, att intresseförändringar följer ett givet mönster, som 
är detsamma hos alla barn. Från de allra tidigaste intressena av att äta själv, lära 
sig gå, prata osv, till intresset för läsning, matematik, rymden osv. Hon fann, att
 barn under sina olika mognadsstadier är speciellt mottagliga för olika slags
 kunskap. Hon insåg det värdefulla i att ta till vara intresseperioderna, som hon 
kallade ”känsliga” eller ”sensitiva” perioder. 

”Hjälp mig att göra det själv.” Detta är en tanke, som grundar sig på det faktum
 att ingen kan lära någon annan något. Man kanske behöver hjälp för att kunna
 lära sig, men själva inlärningen måste var och en klara på egen hand.

I en Montessorigrupp är lärarens uppgift därför inte i första hand att förmedla
 kunskap. Snarare att observera barnen och vara uppmärksam på varje barns
behov. Att ge den stimulans, som svarar mot varje barns mognad och intresse. 
Läraren berättar, beskriver, stimulerar till diskussion och nya frågeställningar.
 Visar var kunskap finns att hämta och visar hur materialet skall användas för att
ge meningsfull träning. Sedan gäller det för barnet att arbeta självständigt med sin
 uppgift.

 All onödig hjälp är ett hinder i barnets utveckling.

Läs mer om Maria Montessori här.